Låt inte hyckleriet och EU:s marknadsfixering förminska Nordens framtid

Publicerat 4 januari, 2018

Undertecknad deltog i tankesmedjan E2:s seminarium ”Pohjoismaat EU:ssa” (De nordiska länderna i EU) som genomfördes på europadagen 9.5.2017 i Helsingfors. E2 arrangerade seminariet i samarbete med mittengruppen i Nordiska rådet. Seminariet modererades av E2:s chef Karina Jutila och i panelen deltog minister Jaakko Iloniemi, ordförande för Nordiska rådets utskott för hållbar utveckling, riksdagsledamot Hanna Kosonen och f.d. EU-parlamentariker Riikka Pakarinen.

Jaakko Iloniemi inledde sitt anförande med en återblick på det nordiska samarbetets historia. Iloniemi tog avstamp från ett nordiskt statsministermöte på Åland i början av 1990-talet då det kalla kriget var över och fältet var till synes fritt fram för ett fördjupat samarbete. Men det som då såg ut som en öppning har senare visat sig vara ett enkelriktat spår mot en återvändsgränd. Från och med 90-talet framåt har det mesta handlat om EU och marknadsfundamentalism.

Många nordiska politiker har sedan 90-talet argumenterat för att EU-integration  även gynnar det nordiska samarbetet och nordisk integration. De EU-vänliga politikerna menar att när EU-integrationen skapar den perfekta inre marknaden kommer EU:s normgivande och likriktande kraft se till att gränshindren minskar också i Norden. Bakom detta argument finns ett marknadsfundamentalistiskt tankesätt och EU-perspektiv som normerar marknadens frihet på EUs villkor som det viktigaste. Men inte ens ur ett marknadsperspektiv har politiken levererat det som utlovats. Bedömare från organisationer som jobbar för nordiskt samarbete menar att gränshindren snarare ökat under de senaste åren i och med att de nordiska länderna har implementerat EU-direktiv på olika sätt. Idén om en gemensam nordisk implementering av EU-direktiv har presenterats som en lösning på problemet, men trots att gränshindren har uppmärksammats under många år av EU-medlemskap har ännu ingen gemensam implementering införts.

Politiker som säger att det inte finns ett motsatsförhållande mellan nordiskt politiskt samarbete och EU är antingen marknadsfundamentalister, som ännu tror på gemensam implementering av EU-direktiv, eller hycklare som vill rida på det nordiska samarbetets folkliga popularitet. Opinionsundersökningar visar ett mycket stort folkligt stöd för nordiskt politiskt samarbetet i samtliga nordiska länder. För många politiker är det därför lockande att i festtal säga att de är starkt för nordiskt samarbete, också de gånger när de egentligen inte tar det nordiska på allvar. Det nordiska samarbetet är inte bara de ”outnyttjade möjligheternas samarbete” (uttrycket lanserades av Ole Norrback f.d. minister för nordiskt samarbete i en insändare i HBL), utan även de lurade folkens vision för utbyte och samarbete över statsgränserna i Norden.

Paneldeltagarna Kosonen och Pakarinen som talade efter Iloniemi berättade om det nuvarande nordiska samarbetet inom EU. Bl.a. beskrev de hur nordiska politiker har som vana att träffas inför de olika EU-organens möten för att i mån av möjlighet skapa sig en gemensam position i olika frågor. Kosonen lyfte fram frågan om en europeisk standard för biobränslen som en gemensam fråga som hon gärna ser att Norden kunde driva inom EU. Typiskt för vår tids politiker är att både Kosonen och Pakarainen har svårt att se någonting utöver det som skall köpas och säljas. Idén om en gemensam europeisk standard för biobränslen är intressant, men det nordiska samarbetet och integrationen kunde vara mycket mera än bara en gemensam marknad på EU:s villkor. Ett annat hinder för det nordiska politiska samarbetet som lyftes fram av både Kosonen och Pakarainen är tidsbrist. Politikerna har fullt upp med den nationella politiken och obligatoriska EU-möten som går före umgänget med övriga nordiska politiker.

I seminariepubliken återfanns bland annat f.d. ministrar, statliga tjänstemän, journalister och medarbetare från civilsamhällets olika nordiska samarbetsorganisationer. En frustrerad medarbetare från en av de nordiska samarbetsorganisationerna ställde följande fråga: Borde man med hjälp av gemensamt fastställda obligatoriska möten prioritera nordiska politikermöten på samma sätt som EU-möten? Frågan blev hängande i luften då moderatorn för seminariet valde att ignorera den och avsluta seminariet. Strukturerna är alltså sådana att EU sätter ramarna för vilket sorts nordiskt samarbete som är önskvärt och tillåtet. EU-mötena tar upp det mesta av den tid politikerna kan avsätta på ärenden utanför den nationella politiken och många politiker har efter över 20 års EU-medlemskap svårt att alls tänka sig andra politiska alternativ än EU:s marknadsfundamentalism. Det nordiska med sina mångsidiga utvecklingsmöjligheter får inte en ärlig chans.

Även i det nordiska samhällsbygget har marknadstänkandet en stark röst, men det är inte den enda rösten. Nordiska rättstraditioner och rättsgemenskap, folkbildning, ett starkt civilsamhälle, den nordiska välfärdsstaten, förvaltningskultur som präglas av omutbarhet och öppenhet, det nordiska kulturlivet och folklig nordism anses av de flesta nordbor vara viktiga för de nordiska samhällenas utveckling. Tyvärr har marknadsfundamentalismen en urvattnande inverkan på dessa viktiga beståndsdelar i det nordiska samhällsbygget. Folkbildning är svårt att sälja, föreningslivet försvåras av EU:s momshot, vinster i välfärden är problematiskt, omutbarhet passar inte riktigt in i en kultur som säger att allt är till salu o.s.v.  I en tid när nationalstaterna makt och inflytande utmanas från flera olika håll ses EU:s marknadsdiktat från den icke-folkvalda EU-kommissionen som en enkel, men allt mera uttjatad, misslyckad och anti-demokratisk universallösning. En återblick på historien pekar på att den gemensamma nordiska kulturen utgjorde nyckeln till att Norden på mindre än hundra år lyckades omvandla sig från Europas fattigaste avkrok till dess fredligaste, mest jämställda och välmående region. Men tyvärr låser EU Norden fast i marknadsfundamentalism och anti-demokratism. De flesta politiker har inte vare sig tid eller energi för att fundera på hur man kan förvalta och vidareutveckla det typiskt nordiska, och om de gör ett försök bildar EU ett stort blått stoppmärke.

Ett färskt exempel på hur EU begränsar det nordiska är idén om det nordiska medborgarskapet. Mittengruppen i Nordiska rådet, till vilken Kosonen hör, lanserade 2015 det utmärkta och uppmärksammade förslaget om ett nordiskt medborgarskap. Tyvärr passar inte ett nordiskt medborgarskap in i EU. Ett nordiskt land som är EU-medlem får inte ge rättigheter till nordbor som man inte ger till övriga EU-medborgare, eftersom det strider mot EU:s princip om icke-diskriminering av EU-medborgare. Under rådande EU-regim får man alltså inte ge rättigheter och förmåner åt nordbor som man inte skulle ge till t.ex. tyskar och sydeuropéer. Idén om ett nordiskt medborgarskap kokades därför nyligen ner till ett förslag på ett system för ett gemensamt elektroniskt ID i Norden. Att Nordiska rådet antog e-ID förslaget är en bra sak, men det är långt ifrån en ambitiös modell för ett nytt nordiskt medborgarskap (se  nordisk ”hembygdsrätt” på sid 34 i pamfletten ”Nordens tid är nu”).

Ett nordiskt medborgarskap skulle vara en kraftig signal om att det nu är dags att rikta uppmärksamheten mot det typiskt nordiska. Ett nordiskt medborgarskap skulle därmed bredda synfältet för politikerna i Norden. Ett nordiskt medborgarskap vore dessutom en förnuftig ram för en redan stark transnationell nordisk identitet. Ett medborgarskap som riktar fokus mot nordisk värdegemenskap och samhörighet skulle därmed underlätta det framtida nordiska samarbetet som t.ex. skapandet av Gunnar Wetterbergs nordiska arbetsmarknad 2.0 med gemensamma skatter, socialförsäkringar och tjänstepensioner.

Frågan om ett nordiskt medborgarskap hänger ihop med de framtida utvecklingsmöjligheterna för det nordiska samhällsbygget och är därför mycket viktig för Norden. Ett enat Norden bör vid behov öppet utmana EU-kommissionen och driva igenom det nordiska medborgarskapet som ett regionalt undantag inom EU.

Christian Sourander

Verksamhetsledare för Yggdrasil.fi

Diskussion

  • Facebook