En nordisk förbundsstat kan bryta alternativlösheten

Publicerat 5 januari, 2018

Om en majoritet av nordborna motvilligt låter sig ledas in i ett Europas förenta stater som de egentligen inte vill ha av en ideologiskt övertygad minoritet ”Europa”-fundamentalister kommer vi snart att nå demokratins slut.

Nyliberalism i EUs regi borgar för att den förment perfekta marknaden utgör både ram och ledstjärna för nästan all politik. Underkännandet från väljarna växer dock i takt med att avigsidorna med marknadsfundamentalismen och EU-elitismen blivit allt tydligare. Protesterna utmynnar i nationalism och krav på isolationism i och med att den enda modellen för integration över statsgränserna är EU:s marknadsfundamentalistiska modell. Norden visar på en annan väg framåt.

Våren 2014 genomförde EU-democrats en opinionsundersökning som visade på att, ifall det vore en möjlighet, skulle varannan svensk och finländare gärna gå ut ur EU och in i en nordisk förbundsstat. Tidningspressen och de många kommentarerna i social media förundrade sig över det stora stödet för förbundsstaten, med det verkligt intressanta är det katastrofalt svaga stödet för EU. I både Sverige och Finland fanns det en stor andel osäkra som svarade ”vet inte” på frågan om de föredrar en nordisk förbundsstat framom EU. Endast 31% av finländarna och 28% av svenskarna tog aktivt ställning för ett fortsatt EU-medlemskap. Detta betyder att över 70 % av svenskarna och finländarna är missnöjda med EU till den grad att de inte aktivt vill stöda ett EU-medlemskap ifall det finnas ett annat, nordiskt, alternativ. 50 procent är ännu inte tillräckligt desperata för att våga språnget mot en oklar nordisk vision. Men även hos den tredjedel som stöder EU och bland de dryga 20 procent som svarade ”vet inte” kan man anta att det att finns rätt många anhängare av idén om ett enat Norden, ifall förbundsstaten skulle få politisk form och färg. Efter över 20 år av nyliberal alternativlöshet och anti-demokrati i EU :s regi välkomnas även glimtar av en möjlighet som innebär ett hopp om en nystart för politiken. EU-regimen har förtroendesiffror som kan jämföras med auktoritära regimer på väg mot kollaps.

Mycket talar för att ett enat Norden skulle beredas möjligheten att skapa en ny modell för integration över statsgränserna och därmed även balans i politiken. Även i Norden har marknadstänkandet en stark ställning, men den är inte den allenarådande. Nordiska rättstraditioner och rättsgemenskap, folkbildning, ett starkt civilsamhälle, välfärdsstaten, en förvaltningskultur som präglas av öppenhet och omutbarhet, det nordiska kulturlivet och nordism anses av de flesta nordbor vara viktiga för Nordens utveckling. Ett enat Norden med en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik skulle förhoppningsvis kunna uppbåda självförtroendet och styrkan som behövs för att inleda en diskussion om hur man kunde utveckla en mera mångsidig integration över statsgränserna grundat på de gemensamma nordiska idéerna.

Det är hög tid att ta fram ett nordiskt alternativ som utmanar den rådande EU-regimen och dess enögda anhängare i Norden. Även den minoritet som fortfarande ser EU som den enda vägen framåt förmås att tänka till över sin egen politik ifall de tvingas möta ett annat alternativ. En nordisk förbundsstat som utmanar EU:s marknadsfundamentalism och anti-demokratism vore ett radikalt och demokratiskt alternativ, men en framtid med fortsatt alternativlöshet ser ännu mera radikal ut från ett hävdvunnet nordiskt perspektiv.

Christian Sourander

Verksamhetsledare för Yggdrasil.fi

 

Diskussion

  • Facebook