En nordisk förbundsstatsidentitet är nyckeln till en framgångsrik migrations- och integrationspolitik
Publicerat 9 december, 2015
För att överleva och blomstra måste den nordiska välfärdsmodellen kompletteras med en nordisk integrations- och migrationsmodell. Genom att anlägga ett nordiskt helhetsperspektiv på migration och integration hittar man flera omedelbara migrations- och integrationspolitiska fördelar och möjligheter vilka kan förverkligas inom ramen för en nordisk förbundsstat.
Yggdrasil argumenterar i pamfletten Det nordiska skapar nya möjligheter för migrations- och integrationspolitiken för att migrations- och integrationspolitik på nordisk botten gör flyttningar till och inom Norden smidigare och bidrar till att förstärka det sociala kapital som är en av grundförutsättningarna för den nordiska välfärdsstaten.
En av grunderna för en fungerande välfärdssamhälle är gemenskap och tillit medborgare emellan och till den demokratiska staten. Forskning har visat att etniskt heterogena länder inte har varit lika framgångsrika som mer homogena länder med att skapa gemenskap och välfärdsstater. De nordiska länderna har varit liberala demokratier sedan början av 1900-talet och både utvandring och invandring har varit en viktig del av samhällsutvecklingen. De senaste decenniernas tilltagande globalisering och allt öppnare nordiska samhällen har dock undergrävt de nationella identiteter som tidigare formade en gemenskap medborgarna emellan, vilket i sin tur äventyrar upprätthållandet av de nordiska välfärdssamhällena. Även om de nationella identiteterna ständigt utvecklas är nationell identitet fortfarande starkt knutet till etnicitet i Norden och därmed svårtillgänglig för en rörlig befolkning. För återinflyttare, kosmopolitiska nordbor, för de 100 000-tals nordbor som permanent eller tillfälligt jobbar i ett annat nordiskt land och nyanlända kan de etniskt baserade nationella identiteterna vara exkluderande. Den mer öppna och i huvudsak värdegrundsbaserade nordiska identiteten som i snart hundra år existerat i korsbefruktning med de nationella identiteterna kunde tjäna som den för välfärdsstaten nödvändiga övergripande gemensamhetsskapande identiteten i en tid präglad av globalisering och migration.
Att lyfta fram det nordiska som en framkomlig väg till gemenskap och samhörighet i Norden vore ett naturligt steg vidare från det delvis uteslutande nationalistiska till förmån för en värdebaserad nordisk identitet som ändå innefattar, bevarar och vidareutvecklar den gemenskap och lojalitet medborgare emellan och med de enskilda nordiska staterna som krävs för att en nordisk modell av välfärdsstaten skall kunna fungera. Nordismen lyfter fram de bästa av de gemensamma värderingarna och den för alla länder gemensamma historien och kulturen. Att aktivt föra fram en värdegemenskap baserad på liberal demokrati, öppenhet, och solidaritet var ett modigt och beundransvärt tilltag för fem små nordiska länder under det turbulenta 1900-talet då vare sig demokrati eller fred hade en självklar plats i Europa. Den nordiska identiteten kan på nytt lyftas fram, förnyas, och förstärkas och ledsaga Norden in i en tid präglad av globalisering, individualisering på gott och ont och omfattande migration.
I en förbundsstatsmodell skulle den nordiska identiteten stärkas och dess betydelse som gemensamhetsskapande identitet som möjliggör välfärdsstaten öka. Nordbor som flyttat till ett annat nordiskt land, eller arbetspendlar till ett annat nordiskt land, skulle inte behöva tampas med gränshinder. Norden skulle vara mera attraktivt och lättillgängligt för återflyttande nordbor. Dessutom skulle ett integrerat Norden med stark internationell profilering vara mera attraktivt för internationellt rörliga talangfulla individer inom olika nyckelområden inom den globala ekonomin. Invandrares integration i Norden skulle bli smidigare och möjligheterna att framgångsrikt ingå i det nordiska civilsamhället och bidra till den nordiska ekonomin öka.
Även om man t.ex. som svensk har relativt små problem att komma tillrätta som gästarbetare i Norge kunde detta sänka tröskeln ytterligare att jobba i annat nordiskt land ifall den nordiska identiteten vore starkare. En flytt till Oslo vore inte att flytta till ett annat land utan kunde ses som en flytt till en annan stad inom förbundsstaten. Tack vare en förbundsstat kunde också de sista fysiska och mentala gränshindren avlägsnas och man kunde skapa den nordiska ”arbetsmarknaden 2.0” som tidigare efterlysts av Gunnar Wetterberg.
Genom en gemensam migrationspolitik inom ramen för en nordisk förbundsstat skulle Norden också bli mera attraktivt för återflyttande nordbor och för invandrande experter som gagnar det nordiska näringslivet. En värdebaserad nordisk identitet som associeras med förbundsstaten är lättare att omfatta även för båda dessa grupper än utpräglat nationella identiteter med snäva ramar för vad som kan anses vara den nationella normen. Förmågan att attrahera talangfulla och kreativa individer håller på att bli en avgörande konkurrensfördel för den globala ekonomin. De länder och regioner som skapar samhällen som lockar till sig dessa individer kommer att hävda sig väl i en tillvaro av snabb förändring och global konkurrens. Sett utifrån uppfattas de nordiska länderna redan som en enhet. Natur, kultur, språk och samhällssystem med välfärdsstaten i fokus ser väldigt lika ut för någon från en annan region. Den globala populärkulturen förmedlar bilden av att de nordiska länderna är i det närmaste identiska. Norden och det nordiska är således redan välkända begrepp globalt. Det nordiska näringslivet har under en längre tid använt sig av det nordiska som en global plattform för marknadsföringen av varor och tjänster. Näringslivet har redan gjort halva jobbet med att inför omvärlden skapa bilden av nordisk värdegemenskap och språklig och kulturell enhet. Även Nordiska rådets och nordiska ministerrådets mångåriga verksamhet har förmedlat bilden av Norden som enhetlig region med fokus på välfärd, miljöskydd och stabilitet. Att föra fram budskapet om den nordiska förbundsstaten som en attraktiv region för återflyttare och individer med spetskompetenser inom näringslivet skulle på ett naturligt sätt bygga vidare på ovan nämnda allmänt förekommande uppfattningar om Norden.
Den nordiska identiteten kunde inom ramen för en förbundsstat aktivt lyftas fram som en del av integrationsprocessen för nyanlända till Norden. En integrationsprocess för nyanlända som görs utifrån en värdegemenskap som lyfter fram demokrati, öppenhet och solidaritet samt ger en överblick över nordisk historia och nordiska språk parallellt med en nationell integrationsprocess kan staka ut en väg för framgångsrik integrering i Norden. Existensen av en nordisk förbundsstat skulle utgöra en stark markering till förmån för dessa gemensamma värderingar. Som en del av en integrationsprocess inom ramen för en förbundsstat skulle nyanlända även ha tillgång till hela Norden som en arbetsmarknad.
redaktionen(a)yggdrasil.fi
Taggar: förbundsstatsfrågan > migration > nordisk förbundsstat > nordisk migrationspolitik