Fisk är bra för Norden
Publicerat 3 december, 2014
Nordisk fisk är framtidens mat. Rätt förvaltad är den förnybar miljövänlig resurs som skapar välstånd för de nordiska kustbygderna. Fisk är viktigt för en sund kosthållning och kunde utgöra en av grundstenarna för framtidens innovationssamhälle. De nordiska länderna bör tillsammans motverka fiskerikonflikter i nordöstra Atlanten och utarbeta en nordisk fiskeripolitik utgående från långsiktiga helhetsperspektiv för på vad som är gott för Norden som helhet.
Jon Haarberg från Fritt Norden Norge ger i rapporten Nordisk fiskeripolitik en helhetsbild av hur den nuvarande nordiska fiskeripolitiken ser ut och beskriver bakgrunden till den under den tidigare under året uppmärksammade nordiska fiskerikonflikten i nordöstra Atlanten. Fritt Norden Norge är en del av Föreningarna Fritt Norden som jobbar för bl.a. nordiska demokratifrågor och nordisk miljöpolitik.
Grundorsaken till fiskerikonflikten i nordöstra Atlanten är att rådande internationella avtal om fördelningen av fiskekvoter inte beaktar att makrillen har under senare tid i större utsträckning än tidigare rört på sig in i Islands och Färöarnas fiskezoner. Som ett resultat av detta har man inom ramen för rådande internationella avtal inte lyckats komma överens om makrillfisket under dessa nya omständigheter och det har uppstått en konflikt som involverar EU, Grönland, Färöarna, Island och Norge. Konflikten har resulterat i att EU infört sanktioner mot Färöarna, där Danmark som en del av EU i praktiken tvingats införa sanktioner mot det en del av det egna landet, och även Norge och Färöarna har stått på olika sidor i konflikten. Konflikten kulminerade under sommaren 2013. Man har nyligen nått ett avtal om kvoter för makrillfisket som innefattar EU, Norge, och Färöarna men Grönland och Island utanför rådande avtal vilket leder till en problematisk situation med tanke på nordisk enhet och gemensam nordisk politik när nordiska länder ingår avtal med EU och varandra men på samma gång lämnar andra nordiska länder och i fiskefrågor självstyrande regioner utanför.
Rapporten visar även på hur Nordiska ministerrådet arbetar med att utveckla en fiskeripolitik som beaktar samtliga nordiska intressen och som förhoppningsvis skulle innebära en långsiktig lösning på konflikten. Bl.a. har man upprättat en ny nordisk marin tankesmedja med uppgiften att komma på idéer för hur man lösa fiskerikonflikten i nordöstra Atlanten på ett för alla parter godtagbart sätt. Rapporten visar också på Nordiska ministerrådets visioner för en blå ekonomi där var man ser på fiskeriet ur ett helhetsperspektiv där var fisket spelar en viktig roll för den lokala ekonomin i nordiska kusttrakter och hållbar utveckling som beaktar både miljön och folkhälsan.
Haarbergs rapport visar på att genom att se på fisket ur ett helhetsperspektiv kan man hitta många goda orsaker för varför fisket bör lyftas fram på bred front som en viktig näringsverksamhet med stor betydelse för hela Norden. Fisket spelar en stor roll för kustbygdernas framtid i samtliga nordiska länder. Med en god fiskeripolitik kan man hållbart och långsiktigt välstånd i de olika nordiska kustbygderna. Att äta fisk har välgörande effekter på både fysisk och mental hälsa. Flera undersökningar visar att fisken är speciellt bra för hjärnans utveckling. Därmed kunde man lyfta fram fisken som viktig basföda för nordiska barn och ungdomar t.ex. genom att föra fram fisken i skolkök och studentrestauranger. På lång sikt kunde fisken således spela en stor roll för den allmänna folkhälsan och framtida generationers framgångsrika deltagande i ett samhälle i snabb förändring som ställer allt högre krav på sundhet och intellektuell förmåga att bemästra nya tekniska lösningar.
Haarbergs rapport varnar för att som ett resultat av fiskerikonflikten i nordöstra Atlanten riskerar nu fiskekvoterna för makrill under år 2014 att överstiga rekommendationerna som givits av det internationella havsforskningsrådet (ICES). Andra utmaningar som nämns är att EU har en tungrodd fiskeripolitik med en starkt subventionerad och överdimensionerad fiskeflotta som gör det svårt för de enskilda nordiska länderna att bedriva regional och lokal fiskepolitik. Ytterligare visar rapporten på hur krav på konkurrenskraftigt fiske är en utmaning för fisket i Östersjön som genomförs under andra omständigheter än det i Atlanten.
I värsta fall kan nordiska fiskerikonflikter likt den i nordöstra Atlanten leda till att man inte uppnår målen med en gemensam förvaltning av fiskbestånden. Detta kan i sin tur leda till både överfiske och ytterligare nordisk splittring i frågan. En splittring som riskerar att ytterligare förstärkas och cementeras om grundorsakerna till konflikterna förbises och konflikterna förblir återkommande till sin natur. Visioner och politisk vilja för en nordisk fiskeripolitik som beaktar långsiktiga helhetsperspektiv för vad som är gott för hela Norden efterlyses.
redaktionen(a)yggdrasil.fi