Den nordiska arbetsmarknaden är frodig och välutvecklad
Publicerat 18 mars, 2014
Det nordiska samarbetet är ett av de äldsta internationella samarbeten som fortfarande finns i dag, trotts att samarbetet inleddes så sent som 1954 mellan Danmark, Norge, Island och Sverige i form av Nordiska rådet. Nordiska rådet var långt före Europeiska unionen med passfrihet, fri rörlighet över gränserna och där med också med en gemensam arbetsmarknad för Nordens invånare. I Norden vilar man på en lång tradition av resande över gränserna och det ser ut att nordbor fortsättningsvis väljer Norden framom Europa.
Besluten om fri rörlighet som fattades på 50-talet är fortfarande en starkt påverkande faktor fram till idag. Då superhög arbetslöshet rådde i Finland på 60-talet kunde finländarna med lätthet flytta till ett arbetskraftsbristdrabbat Sverige. Även om tvekan rådde för många på finska sidan av språkliga skäl var det lätt för finländarna att anpassa sig till det svenska samhället på grund av liknande statskultur och en lång gemensam historia. Även byråkratin för att flytta till Sverige från Finland var ringa och resultatet blev att finländarna kunde likt innan 1800-talet vara med att bygga upp ett starkt Sverige, samtidigt som många undvek massarbetslöshet i Finland och de sociala problem en sådan arbetslöshet orsakar.
Det efter 1809 relativt svenskspråkigt homogena Sverige fick återigen en stor finskspråkig befolkning och där med började dagens moderna Sverige att formas. De olika finskspråkiga intresseföreningarna som bildades under och efter 60-talet skulle komma att påverka svensk rikspolitik och medvetenhet i minoritetsfrågor.
I mitten av 1980-talet ville Rinkeby kommun lägga ner undervisningen på finska för finskspråkiga barn helt. Det hela resulterade i en två månader lång skolstrejk och att den finskspråkiga befolkningen lyfta frågan i Nordiska rådet. Strejken fick internationell uppmärksamhet och den svenska staten anklagades för brott mot de mänskliga rättigheterna, vilket togs som en stor shock i Sverige. Staten gav sedan med sig och de finskspråkiga har sedan dess fått mer och mer rättigheter, samt att sverigefinnarnas aktiviteter bidrog till språklagen om Sveriges minoritetsspråk år 2000, som fastslog finska, tornedalsfinska, romani chib, jiddisch och samiska som landets officiella minoritetsspråk.
Den gyllene åldern för Sverige och Sveriges industrier är sedan länge förbi och dagens Sverige tampas likt med resten av Europa med en hög arbetslöshet och en omställning från ett industrisamhället till ett servicesamhälle. Sedan 90-talet har Sverige fri rörlighet med en större del av Europa och inte bara med de andra nordiska länderna. Trotts det så visar trenden på att nordborna fortfarande väljer Norden framom Europa för att ge sig ut för att finna nya jobb om det inte finns några i hemlandet.
Få länder har klarat den så kallade eurokrisen bra och ett av de länder som klarat sig bra är Tyskland som fortfarande har en låg arbetslöshet. Det betyder att många av Europas arbetslösa flockas på den tyska arbetsmarknaden. Trotts att Sverige lyckats hålla statsfinanserna i skick och ekonomin i gång så råder hög arbetslös i Sverige. Men de arbetslösa som far utanför gränserna far oftast till ett annat nordiskt grannland i stället för Tyskland; Norge.
De på 60-talet gällande realiteterna på den nordiska arbetsmarknaden har förskjutits västerut. Medan hög arbetslöshet råder i Sverige, råder en skriande hög arbetskraftsbrist i Norge. Norge är som bekant inte med i EU-samarbetet, vilket betyder att de fördelar det nordiska samarbetet gav alla de som flyttade från Finland till Sverige på 60-talet är fortsatt gällande för alla de svenskar som flyttar från Sverige till Norge för arbetstillfällen i dags dato.
I finländarnas fall var det lätt att flytta till Sverige på grund av en liknande statskultur och rättsuppfattning, vilket också gäller för svenskar som far till Norge. Dock är det lättare för svenskar att flytta till Norge eftersom man klarar sig i arbetslivet utan att behöva lära sig ett nytt språk, något de många finländare som flyttade var tvungna att göra. Den geografiska närheten är också gällande med tanke på att Oslo är mycket närmare den egna hemorten än vad till exempel Stockholm är. Av de här anledningarna lockar inte heller Tysklands och Europas arbetsmarknad. Det är för långt och man måste lära sig det lokala språket, vilket kan ta lång tid för att ens kunna få arbete. Där till är arbetarens rättigheter i Norge långt bättre än än mini-jobens Tyskland.
Den påverkan de tusentals svenska arbetarna kommer att ha på Norge kommer att uppdagas först i framtiden, men redan nu kan man märka att den folkliga kontakten mellan Norge och Sverige har stärkts, då återflyttade svenska arbetare fortfarande har kontakter med Norge. Troligtvis kommer det också att leda till att trenden att folk förstår varandra allt mindre i Norden vänder. För även om trenden varit sådan att vi förstår varandra mindre så har behovet att förstå varandra ökat.
Som exempel talar islänningar mindre och mindre danska, även om språket under finanskrisen då Islands banker totalkraschade gjorde det lättare för folk att ta arbete i Norge, Danmark och Sverige tills ekonomin på Island kunde återhämta sig. Även i Finland talar allt färre svenska som andra språk så pass bra att man skulle ha användning av språket. Samtidigt arbetar Norge för att locka finländskt kunnande och ingengörsskap till Norge. Många har redan börjat fundera på att fara till Norge efter sina studier i Finland, samtidigt som man meddelar från norskt håll att man bör i alla fall tala en god norska, danska eller svenska för att man ska kunna få jobb. I vilket fall har Finland resurser att ge den kunskap som behövs vid de finländska skolorna för den norska arbetsmarknaden, samt att den fria arbetsmarknaden är öppen mot icke-EU-landet Norge.
Med över 60 år på nacken står det nordiska samarbete och den fria arbetsmarknaden i området starkt. Det långa arbetet har gjort att de avtal och funktioner som finns tillgängliga i Norden är tillräckligt välutvecklade och välfungerande och även om gränshinder ibland uppstår finns forum för att lösa dem.
Av: Markus Söderman
markus.soderman(a)yggdrasil.fi