Språkförsvaret och den nordiska språkgemenskapen
Publicerat 4 september, 2013
Språkförsvaret, som är ett partipolitiskt obundet nätverk, står på tre ben. Vi försvarar svenskan, särskilt gentemot engelskans expansion, förordar mångspråkighet och mellannordisk språkförståelse. I det här sammanhanget kommer jag enbart ta upp den mellannordiska språkförståelsen.
Gästkolumnisten Per-Åke Lindblom är ordförande för Språkförsvaret i Sverige. En partipolitiskt obunden ideell organisation som har som mål att stöda och försvara det svenska språket. I en kolumn för Yggdrasil uppmärksammar Lindblom nordiska språkvårdsstrategier.
Den mellannordiska språkförståelsen har ett värde i sig, men tjänstgör också som en motvikt mot engelskans expansion som högstatusspråk i Norden.
Danska, norska och svenska är sinsemellan förståeliga språk. En svensktalande kan i princip tala svenska med en dansktalande eller en norsktalande, som i sin tur kan använda sitt eget språk. Enligt en klassisk tumregel är 50 procent av orden i danska, norska och svenska lika, 25 procent nästan lika och bara 25 procent olika. Med liten ansträngning får man, genom att utveckla sin receptiva kompetens, tillgång till ett språkområde som omfattar omkring 20 miljoner invånare med all dess vetenskapliga och kulturella produktion.
Problemet är att förståelsen av danska och norska på relativt kort tid har gått tillbaka i Sverige, i synnerhet bland ungdomar. Den nordiska språkgemenskapen är unik och bygger på det faktum att de tre fastlandsskandinaviska och samhällsbärande språken, danska, norska och svenska, är närbesläktade och alltså sinsemellan förståeliga. Finland, som har två nationalspråk, finska och svenska, knyts till den nordiska språkgemenskapen genom att även undervisning i svenska är obligatorisk för alla. På samma sätt är undervisningen i danska obligatorisk i Island, Färöarna och Grönland. De som har nationella minoritetsspråk som modersmål talar nästan alltid även ett skandinaviskt språk.
Den senaste omfattande undersökningen av grannspråksförståelsen i Norden, ”Håller språket ihop Norden?”, som genomfördes av Lars-Olof Delsing & Katarina Lundin Åkesson 2005, visar dock att grannspråksförståelsen i Norden, särskilt bland ungdomen, har försämrats sedan 1976 (Mauruds undersökning). Sammanlagt ingick 1850 gymnasieungdomar i Norden i denna undersökning. Enligt undersökningen var norrmännen bäst på både svenska och danska. Färingarna var dock bäst på danska. Danskarna var något bättre på norska än svenska och svenskarna något bättre på norska än danska. De norska invandrarna var t.ex. bättre på danska än infödda svenskar. I en efterföljande delundersökning av Delsing & Lundin, som skedde ett halvår efteråt, visade det sig att de nordiska gymnasieungdomarna erhöll bättre resultat i engelska än i grannspråken. Men detta resultat är helt avhängigt om gymnasieeleverna har fått någon undervisning i grannspråken eller inte. Undersökningen visade också att den äldre generationen hade bättre kunskaper i grannspråken än gymnasieungdomen. Under de trettio år som har gått mellan de båda undersökningar har norrmännen blivit bättre på grannspråksförståelse jämfört med danskar och svenskar, medan svenskarnas grannspråksförståelse hade blivit något bättre än danskarnas. Undersökningen visade också att hälften av de danska och norska gymnasieeleverna hade fått grannspråksundervisning mot bara en fjärdedel av de svenska.
I ett öppet brev ”Försvara den nordiska språkgemenskapen – stärk grannspråksundervisningen” den 8/8 2008 , riktat till Utbildnings- och Kulturdepartementet, Utbildnings- och Kulturutskottet, Skolverket och Högskoleverket, formulerade Språkförsvaret ett antal krav, d.v.s att:
” a) regeringen, i synnerhet kultur- och utbildningsdepartementen, och riksdagen ska ta ett helhetsgrepp om den mellannordiska språkförståelsen och förverkliga den nordiska språkdeklarationen från 2006;
b) kursplanerna i svenska i både grund- och gymnasieskolan klart och tydligt ska markera att grannspråksundervisningen är obligatorisk och att målet är att eleverna ska uppnå receptiv kompetens i fråga om danska och norska;
c) användningen av danska och norska ska vara jämställd med användningen av svenska inom högskolan;
d) man inom högskolan hellre ska använda läroböcker på norska och danska än engelska, om de i övrigt håller samma nivå;
e) Utbildningsdepartementet och/eller Högskoleverket ska genomföra en inventering av vetenskapliga tidskrifter och förlag som publicerar vetenskaplig litteratur på de nordiska språken;
f) att den svenska staten ska bidra med ekonomiska resurser för att understödja tolkning i samband med det nordiska samarbetet, i de fall där deltagare föredrar att använda sitt modersmål framför att kommunicera på ett fastlandsskandinaviskt språk;
g) SVT och TV4 allvarligt bör överväga att inte textöversätta filmer och program på danska och norska till svenska utan texta dem på respektive språk, d.v.s. på danska och norska;
h) regering och riksdag skall verka för att minst en TV-kanal från vardera Norge, Danmark och Finland skall ingå i det basutbud av kanaler som varje kabel-TV-leverantör erbjuder sina tittare;
i) regering och riksdag tydligt bör markera sitt stöd till den mellannordiska språkförståelsen både i ord och praktisk handling.”
Personligen anser jag att grannspråksundervisningen i det svenska skolsystemet och möjligheten att se nordisk tv i samtliga nordiska länder är de två viktigaste frågorna. De har störst betydelse för ungdomarnas och allmänhetens inställning. Det är en skandal att grannspråksundervisningen i realiteten inte är obligatorisk för alla elever i svensk grundskola och gymnasium. När det gäller det nordiska tv-samarbetet är detta de nordiska regeringarnas ansvar och det är ytterst märkligt att de inte kunnat åstadkomma ett fungerande samarbete. Det är långt mellan deklarationer och praktisk verklighet.
Språkförsvaret är naturligtvis berett att samarbeta med alla goda krafter, som vill stärka den nordiska språkgemenskapen. Dessutom följer vi språksituationen i hela Norden och förtecknar artiklar från i synnerhet Danmark, Finland och Norge på vår webbplats. Modersmål-Selskabet i Danmark och Finlandssvensk Samling är syskonorganisationer till Språkförsvaret.
Per-Åke Lindblom
Ordförande i Språkförsvaret
Tryck på länken till Yggdrasils eget diskussionsforum på Facebook för att diskutera inlägget ovan med andra nordbor eller länka till ytterligare information om temat som du anser vara relevant med tanke på att föra diskussionen framåt. Eller länka detta yggdrasilinlägg på Facebook och/eller andra sociala medier enligt eget önskemål genom att välja forum bland genvägarna nedan
Taggar: mellannordisk språkförståelse > nordisk språkpolitik > nordiska språkvårdsstrategier. > Per-Åke Lindblom