Kompetensutveckling och värderingsförändringar kommer att stå i förgrunden i den framtida nordiska skolan
Publicerat 21 augusti, 2013
I en kolumn för Yggdrasil menar skolentreprenören och föreläsaren Hans Renman att det typiskt nordiska för skolan är att ta avstamp i individen och göra ett ambitiöst försök att bygga formativt och problembaserat lärande kring eleven i kombination med de skandinaviska paradgrenarna flexibilitet, frihet och fokus på framtidskompetenser. Redaktionen har tidigare uppmärksammat den danska satsningen ”Ny Nordisk Skole” och Svenska Folkpartiets planer på att i Helsingfors grunda en nordisk skola. Initiativ som efterföljts av en diskussion om vad som är/bör vara det typiskt nordiska med skolan.
Text: Hans Renman
Hans Renman är en av de tongivande krafterna bakom den blixtsnabba digitaliseringen av den svenska skolan de senaste åren. Hans är grundare av uppmärksammade gymnasiet YBC i Nacka och var sedan VD för TÄNK OM, Apples exklusiva partner för skolutveckling i Sverige. I augusti 2013 grundade han Scandinavian Education, www.scanedu.se. Syftet med Scandinavian Education är att skapa den första Skandinaviska plattformen för oberoende skolutveckling.
Solen sken över en förvånad, plötsligt snöfri grässlänt utanför fönstret. En övergiven, rostig Lada stod nedanför oss när vi under en fikapaus tittade ut på en stad som långsamt, långsamt gick en vår till mötes. Vi samtalade om den tydliga vridningen mot ett vidöppet gap som sakta öppnade sig. Hon var lärare på en gymnasieskola i Helsingfors och jag var där för att föreläsa om framtid och trender i lärandet. Hon hade varit lärare sedan tidigt 80-tal och närmade sig nu de sextio. Det är i mitten av april 2013 och hon berättar att hennes jobb som lärare i Finland alltid varit väldigt enkelt: Individuellt, tydligt, fritt. Eleverna har gjort det de ska och de har gjort det bra. Hon framhåller att man talar betydligt mindre om PISA i de finska lärarrummen än vad folk utanför Finland kanske kan tro. Man är trygg i sin kompetens och känner att man har samhället i ryggen. Så diskussionerna handlar numera om något helt annat. Det kan kretsa kring de förestående kommunsammanslagningarna, om budgetnedskärningar eller de nya läroplanerna – eller om IT och Nokias smärtsamma, traumatiska tillbakagång. Men framför allt handlar diskussionerna om att eleverna är annorlunda: ”Vi är precis, precis på randen av en dramatisk utveckling” säger hon och ser orolig ut. Eleverna i Finland har väldigt länge gjort helt rätt. De har accepterat sakernas tillstånd och snällt tagit hand om de uppgifter de blivit tilldelade. ”Men vi märker att den tiden sakta men säkert börjar ta slut.” Oroande statistik från tidigare i år har också givit evidens för att finska elever trivs betydligt sämre i skolan än sina europeiska kamrater. Den statistiken borgar inte direkt för ett nytt Nokia. Men som bekant har Finland varit bäst i klassen i Norden ett bra tag, detta ur ett strikt PISA-perspektiv. I och med att man är förutseende och ändrar styrdokument och ökar fokus på entreprenöriellt och IT-stött lärande, så kanske man kan fortsätta att ligga i topp även i nya, förändrade PISA. De finska lärarnas autonomi, yrkesstolthet och yrkeskompetens ger fog för den gissningen.
Men det finns också ett annat Norden. Det finns en kille med svart hjärta som står vid viadukten utanför infarten till Baerums Verk. Telemarksolen går strax ned och han är på väg hem till ensamheten. Han är verkligen inte den bäste i fotbollslaget, snarare tvärtom. Han är verkligen inte den bästa i skolan heller, snarare tvärt om. Trafiken på 168:an förbi Kolsås och vidare in på E16, förbi Sandvika och in mot febrigt nyrika Oslo flyter på som den ska. Han lever i världens rikaste land. Skolan har dock inte varit bäst, framför allt inte när det gäller förmågan att ta hand om honom och de elever som inte riktigt passar in – de nyanlända, de särbegåvade och de med negativt socialt arv. Samma sak gäller för övrigt i hög grad i både Sverige och Danmark. Men i Norge har man spännande nog lyckats börja ändra på detta i modern tid: I och med ambitiösa och tålmodiga satsningar på ett formativt förhållningssätt har man lyckats komma ur de felande grundstrukturerna bakom utanförskapet i skolan. Som ett brev på posten har de generella kunskapsresultaten också går upp. Ur ett elevperspektiv så smäller detta givetvis högre än alla PISA- förstaplatser i världen.
Thomas L Friedman konstaterade i en artikel i NYT redan hösten 2009 att den amerikanska ekonomin var en tickande bomb. Den amerikanska drömmen, med en grotesk överkonsumtion av egna hus, bilar, basebollmatcher och fastfood var i princip helt finansierad av kinesiska pengar. Så en dag föll allt ihop och sedan tvingades banker och finanssektorn rekonstrueras. Men inte bara bankerna: Friedmans analys utmynnade i att han sågade det amerikanska utbildningssystemet och menade att det är den undermåliga utbildningen i landet som fört USA till ruinens brant. Man har haft en skola som inte har lyckas leverera nödvändiga kompetenser, utan som har pumpat ut ”undermåliga produkter” ur sin utbildningsfabrik.
Den brist som Friedman menar att den amerikanska utbildningen har känns till viss del igen även hos oss i Norden. Men är det något som är ”typiskt nordiskt” inom utbildning så är det att vi har gjort en bättre hemläxa när det gäller att skapa en utbildning där eleven är i fokus. Den skandinaviska utbildningsmodellen tar i långt högre grad än andra länder avstamp i individen och gör ett ambitiöst försök att bygga ett – ofta – formativt och problembaserat lärande kring eleven. Addera de skandinaviska paradgrenarna flexibilitet, frihet och fokus på framtidskompetenser så har vi en spännande och attraktiv grund att vara stolta över – vad vissa belackare än må säga. För det är ju inte bara utbildning i största allmänhet som är nyckeln till framtiden, det är rätt sorts utbildning. Med Friedmans ord:
”Our schools have a doubly hard task now — not just improving reading, writing and arithmetic but entrepreneurship, innovation and creativity.”
Lars Løvlie, norsk professor vid Pedagogisk Forskningsinstitut i Norge har konstaterat att den nordiska skolan är betydligt bättre än vad både opinion och politiker väldigt ofta framhåller. Den är till och med bättre än vad statistiken visar, detta eftersom ”bra” i de här sammanhangen för det mesta bara handlar om PISA och TIMMS, och då missgynnas de nordiska länderna menar Løvlie. Eftersom de områden där vi excellerar – entreprenöriella förmågor, kollaborativa förmågor, innovationsförmåga, etc – aldrig mäts i PISA, så riktas lampan orättvist på de rena ämneskompetenserna. Givetvis ska PISA-resultaten tas på allvar, men kanske kan debatten kring testernas relevans föda en annan, mer spännande diskussion om vad skolan i Norden egentligen finns till för och vad den ska lära ut?
En intressant dimension i den kontemporära nordiska skolan är att man har närmat sig tekniken så olika. Trots att alla de nordiska länderna ligger i global topp när det gäller samhällets generella IT-användning och internetmognad är det bara Sverige och i viss mån Danmark som har tagit rejäla kliv mot ett mobilt, individuellt och kollaborativt digitalt lärande. IT har sedan decennier varit ett sensationellt omvälvande smörjmedel i andra förändringsprocesser och det är en svindlande tanke att tänka på var den nordiska skolan kommer att kunna vara om femton år, nu när IT-tåget äntligen anlänt till den nordiska stationen. Läroplansförändringar sker dock som alltid långsamt och nationella IT-strategier saknas t ex i Sverige, otippat nog. Ett föredöme är den nya danska gymnasieskolan som poängterar att IT ska vara integrerat i undervisningen för att stärka ämneskunskaper. Dessutom ska IT användas i nya arbetsformer som projektarbete och i virtuell undervisning. Läroplanen tillåter att upp till 25 procent av undervisningstiden i varje ämne bedrivs virtuellt. Här ligger de övriga länderna i lä. Men trots Danmarks föredömliga strategiska arbete så är både de och de övriga nordiska länderna förbluffande klena på att förstå vikten av massiv och omfattande kompetensutveckling kring det digitala lärandets möjligheter och implikationer. Det återstår ett gigantiskt arbete här.
Den nordiska skolan står inför avgörande förändringar de närmaste åren, och omfattande kompetensutveckling och värderingsförändringar kommer att stå i förgrunden. Efter att ha arbetat med kompetensutveckling av både lärare och skolledare inom och utom Norden i flera år, kan jag nu när jag blickar framåt på den nordiska skolscenen konstatera att den röda mattan är utrullad framför det nordiska skolhuset. Vi lever – internationellt sett – i demokratiska, socialt stabila, ekonomiskt starka, entreprenöriella, innovativa, IT-starka, toleranta, jämlika och språkkompetenta samhällen. Oddsen för att vi ska kunna spela en viktig roll i det globala framtidsbygget är goda. Och det ser ut som att våra barn kommer kunna gå i skolor som bygger kompetenta, trygga, lärkompetenta individer med stärkta framtidsförmågor. Men för att detta ska kunna ske är tre saker då av yttersta vikt:
- De nordiska länderna måste en gång för alla göra upp med 60- och 70- talets kunskapssyn. En modern kunskapssyn måste ta spjärn i en formativ process och stimulera utveckling och ständigt fortsatt intresse för nya kompetenser.
- En ny tid innebär en ny skola. Och det innebär i sin tur ett nytt lärarande, en ny rektors-, lärar-, elev- och föräldraroll. Det här är ingen quick fix. Menförändringar börjar inne i oss och därför måste mod och nyfikenhet bli vanligare i den nordiska skolan.
- Vi måste börja lära av varandras framgångar (och misstag). En rimlig Nordisk paroll bör från och med nu vara ”Steal with pride, så in i Norden!”
Kanske kan vi våga hoppas på att den danska barn- och utbildningsministern Christine Antorinis ambitiösa satsning på en ”Ny Nordisk Skole” kanske verkligen kan få bli just en nordisk satsning och inte bara dansk?
Tryck på länken till Yggdrasils eget diskussionsforum på Facebook för att diskutera inlägget ovan med andra nordbor eller länka till ytterligare information om temat som du anser vara relevant med tanke på att föra diskussionen framåt. Eller länka detta yggdrasilinlägg på Facebook och/eller andra sociala medier enligt eget önskemål genom att välja forum bland genvägarna nedan.